Styrd skolintegration för ökad likvärdighet och social sammanhållning

Artikeln fokuserar på ett område som är relativt unikt i ett svenskt forskningssammanhang. Nämligen hur en kommun genom skolomorganisation och bussning av elever i sin F-6 verksamhet söker hantera skolsegregationens negativa effekter. Artikelns syfte är att beskriva och analysera hur ett narrativ för styrd skolintegration artikuleras av kommunala policyaktörer samt redogöra för hur detta narrativ understödjs av kontextuella omständigheter och processer. Studien bygger på intervjuer med kommunpolitiker, tjänstemän, rektorer, samt en av de föräldrar som var drivande i protesterna mot omorganisationen. Resultaten visar att policyaktörernas argumentation vilar mot ett förenande narrativ som förankras i skollagen, enhetsskolans ambition om en ”skola för alla”, kollegialt lärande och en grundmurad tilltro till att social interaktion mellan olika grupper av elever reducerar fördomar och överskrider sociala och etniska gränser. Analysen visar vidare att detta narrativ samvarierar med kontextuella omständigheter och processer: (i) strukturella villkor (avstånd mellan skolor, befintliga skolbyggnader, få friskolor), (ii) historiskt och kulturellt förenande meningssystem (lång vana av och behov av arbetskraftsinvandring samt att olikhet generellt uppfattas som berikande för utvecklingen av kulturell och ekonomisk tillväxt) samt (iii) engagerade policyaktörers förmåga att överskrida meningsskillnader (eniga kommunpolitiker, kontinuerlig och transparant kommunikation internt och externt kring reformprocessen). Genom att binda upp narrativets bärande argument mot en moraliskt motiverad meningsstruktur som förstärks av platsens strukturella och kulturella förutsättningar skapar policyaktörerna legitimitet inom den egna verksamheten och förmår även över tid överskrida lokalsamhällets oro och rädslor.

Meningsbegreppet i pedagogiken

Mening och meningsskapande lyfts ofta fram som något centralt i definierandet av pedagogikens kunskapsområde. Artikeln presenterar en översikt över hur mening behandlas inom olika teoretiska perspektiv med relevans för den vetenskapliga pedagogiken. För att synliggöra likheter och skillnader i de innebörder som meningsbegreppet har inom olika teoretiska perspektiv görs en distinktion mellan tre olika meningsdomäner: (1) språkliga tecken, yttranden och text; (2) livsvärldserfarenheter; och (3) handlingar och temporalitet. En andra distinktion görs mellan hur mening inom respektive domän beskrivs som antingen realiserad/aktualiserad eller immanent. De olika meningsformerna presenteras med utgångspunkt i semiotisk, fenomenologisk, hermeneutisk och narrativ teoribildning, varefter gemensamma inslag i dessa diskuteras i termer av: mening på olika nivåer; samkonstitution, mediering, samt meningens situerade och perspektivberoende karaktär. Avslutningsvis argumenteras för att meningsbegreppet har en central roll för pedagogikens kunskapsobjekt men också för reflektion över pedagogisk forskning då denna kan betraktas som ett tolkningsprojekt.

Pedagogisk forskning i Sverige – 25 år i kunskapsbildningens tjänst

Bidraget har ingen sammanfattning.

När checklistorna får företräde – det punktuella perspektivets grammatik i revidering av mottagandeplaner för nyanlända elever

Syftet med denna artikel är att beskriva och analysera vad lärare väljer att utveckla gällande övergångar mellan förberedelseklass och ordinarie klass för nyanlända elever, när dessa rutiner ska formuleras i mottagandeplaner. De frågor som vägleder analysen är 1. Vilka perspektiv inkluderas respektive exkluderas när mottagandeplanerna ska formuleras? 2. Vilken påverkan har policydokument om nyanlända elever på lärarnas arbete med skolornas mot-tagandeplaner? Analysen tar utgångspunkt i de läroplansteoretiska begreppen formuleringsarena, transformeringsarena och realiseringsarena, samt begreppen punktuellt och relationellt perspektiv. Det empiriska materialet är insamlat under ett forsknings- och utvecklingsprogram som pågick under 3 år. Metoden för datainsamling var forskningscirklar, och datamaterialet som analyseras består av inspelade diskussioner under forskningscirkel-träffarna, samt de dokument som de deltagande lärarna arbetade fram. Analysen visar att lärarna intog både ett relationellt och ett punktuellt perspektiv i arbetet med att ta fram mottagandeplanerna. Trots det så styrde riktlinjerna på formuleringsarenan, och kravet på att rutinerna i mottagande-planerna ska vara möjliga att bocka av och utvärdera, lärarnas arbete mot ett punktuellt perspektiv. Analysen visar också att det punktuella perspektivet riskerar att förstärka ett bristtänkande i relation till nyanlända elever.

”Normkritisk vaccination” - Normkritik och normkritisk pedagogik i Skolverkets rapporter och råd 2009 – 2014

Artikeln granskar Skolverkets rekommendationer och råd om att använda normkritik och normkritisk pedagogik i arbetet med att främja lika villkor samt förebygga och förhindra diskriminering och trakasserier i skola och förskola. Med utgångspunkt i en poststrukturalistisk förståelse av policy och politisk styrning analyseras Skolverkstexter mellan 2009 och 2014 med hjälp av Carol Bacchis och Susan Goodwins analysmetod ”What’s the problem represented to be” (WPR). Resultatet visar att normkritik ofta framställs som en ”teknik” som ska ”införas” och att det både är ”lätt” och ”enkelt” och normkritik beskrivs som ett ”vaccin” mot diskriminering. Det problem som konstrueras och tas för givet i texterna är att lärare och elever är omedvetna om de normer som existerar och att skapa medvetande om normer blir därför en viktig metod (teknik). Det underliggande förgivettagandet är att alla, såväl lärare som elever, har samma intresse av att omvandla diskriminerande normer liksom att de har samma syn på vad som är diskriminerande normer. Därmed synliggörs inte maktrelationer eller ojämlika strukturella villkor.

Ett handlingsteoretiskt perspektiv på undervisning – en essä med fritidshemmet som exempel

I denna essä diskuteras undervisning som begrepp och fenomen, med ett särskilt fokus på fritidshemmet. Utifrån ett handlingsteoretiskt perspektiv riktas analysen mot den konkreta interaktionen mellan pedagog och elev, där kvaliteten på pedagogens handlingar blir konstitutiva för undervisning som fenomen. Intentionen, avsikten att lära eleven något, blir ur detta perspektiv möjlig att observera under dynamiska situationer inom exempelvis fritids-hemmets verksamhet. Detta kan ställas i relation till en konventionell förståelse av undervisning då intentioner och avsikter istället antas vara inbäddade och avgränsade i tid och rum, med rubriker som ”lektion” eller ”undervisningspass”. Det handlingsteoretiska perspektivet föreslås inte ersätta en sådan förståelse, men däremot komplettera den och framför allt bidra till att uppmärksamheten riktas mot dimensioner av verksamheten där kvalitet rimligen kan bedömas.

Efterlysning: Disciplinär pedagogik för vetenskaplig autonomi

Artikeln utgår från ett påtagligt debattunderskott inom pedagogikämnet vilket också fått återverkningar i form av svag närvaro och negativt renommé i offentligheten, särskilt i debatten om skola och lärarutbildning. Som bärande orsak till detta tillstånd hävdas att forskningen länge uppvisat svag utveckling som vetenskaplig disciplin. Bakgrund och konsekvenser diskuteras, och ett förslag till bestämning av ämnets principiella problematik förs fram. Som särskilt väsentligt hävdas att ämnets forskarutbildning behöver ges en tydligare disciplinär inriktning, och exempel ges på vad detta kan innebära konkret.